Phyllomedusa vaillantii
Phyllomedusa vaillantii är en nattaktiv bladgroda från Amazonas, 5-8 cm lång, med grön rygg, rödbruna flanker och röda, lavendelfärgade eller orangea färger på lårens insida. Den går långsamt över grenar i stället för att hoppa och lägger sina ägg i ett vikt bladbo över vatten.
Om arten
Phyllomedusa vaillantii är en medelstor, smal trädgroda med slät, grön rygg och ljusgrön till vitaktig undersida. Flankerna är rödbruna, och huden har små vita eller orangea fläckar. Lårens insida kan vara röd, lavendelfärgad eller orange, och buken är ljust orange. Pupillen är lodrät och elliptisk, som hos de andra arterna i släktet, och ögonen är stora.
Hanarna är 5-6 cm från nos till kloak och honorna 7-8 cm. Honan är alltså både större och kraftigare byggd, och könen har tydligt olika nosform. Hanen har lös hud på strupen, där ljudsäcken sitter.
Som andra arter i släktet går P. vaillantii långsamt och målmedvetet genom vegetationen med motsatta tår, i stället för att hoppa. Dagen tillbringar grodan sittande och hopkrupen på ett blad, och först efter mörkrets inbrott börjar den röra sig och äta. Hudens körtlar bildar ett sekret med biologiskt aktiva peptider som hos P. vaillantii har visats verka mot bakterier och döda myggor och deras larver. Giftet bildas av grodan själv och kommer inte från födan. Hur mycket sekretet besvärar människor vid vanlig kontakt är inte dokumenterat, och hudgiftet har därför satts till milt som en försiktighetsåtgärd: tvätta händerna före och efter kontakt, rör inte ögon och mun, och hantera bara grodan när det är nödvändigt.
Arten beskrevs 1882 av George Albert Boulenger. Det finns bara få dokumenterade erfarenheter av arten i fångenskap, och många av skötselsiffrorna är därför lånade från släktingar; det är markerat i texten. Livslängd i fångenskap är inte dokumenterad för arten, och 8-10 år är lånat från närstående arter i släktet.
Utbredning och livsmiljö
Phyllomedusa vaillantii lever i norra Sydamerika, i stora delar av Amazonasområdet. Den har påträffats i Bolivia, Brasilien, Colombia, Ecuador, Guyana, Peru, Surinam och Venezuela. I Brasilien är den bland annat känd från Amapá och från skogarna kring Manaus.
Utbredningen är stor, och arten räknas inte som hotad globalt. Det lokala hotet är förlust av livsmiljö när regnskog röjs.
Naturlig utbredning: Bolivia, Brasilien, Colombia, Ecuador, Guyana, Peru, Surinam och Venezuela. Prickarna är registrerade fynd från GBIF och kan omfatta djur i fångenskap och införda bestånd. Se arten på GBIF
Livsmiljö
Arten lever i fuktig, tropisk låglandsskog, vid sumpområden, floder och sötvattensmossar. Grodan sitter i vegetationen över vatten: i buskar och låga träd vid dammar och bäckar, där den sover gömd på bladen om dagen. Hanarna ropar från grenar nära vattnet på natten.
Året präglas av en regntid och en mindre blöt period. Fortplantningen följer de blötaste månaderna. Temperatur och luftfuktighet i livsmiljön är inte dokumenterade för arten.
Skötsel
Terrariet
Ett högt, väl ventilerat terrarium passar bäst, eftersom grodan är ett trädlevande djur. Minimum är 45 × 45 × 90 cm för två vuxna djur, och en något större yta ger mer ro om djuren hålls i en liten grupp. Höjden är viktigare än golvytan: grodan klättrar och sover på bladen, så det ska finnas många grenar på tvären och lodrätt, och stora, stabila blad som kan bära vikten, till exempel Philodendron, guldranka eller Calathea.
Bottnen kan vara fuktig sphagnum eller papperservetter om du vill att det ska vara lätt att hålla rent. En dränering i botten gör det enkelt att ta bort överskottsvatten från sprutningen. Ett enkelt, prydligt inrett terrarium med några få krukväxter är lättare att hålla friskt än en tät bottenplantering, eftersom sjukdomsframkallande maskar och bakterier inte samlas i jorden. Terrariet ska ha god ventilation i locket så att luften inte står stilla.
Tänk på att nyanlända grodor lätt gnuggar nosen mot rutorna. Ge dem gömställen och undvik för små lådor. För ungdjur kan en mindre plastbur med papperservetter användas tills de vuxit till sig. Dessa mått är lånade från närstående arter, eftersom det bara finns få dokumenterade erfarenheter av P. vaillantii.
Temperatur
Dagtemperaturen hålls på 24-28 °C. På natten får den gärna sjunka 3-6 grader, till 20-24 °C, som i naturen. Det behövs ingen hotspot-lampa om rummet är tillräckligt varmt. En svag lampa kan ge lite extra värme om det är nödvändigt, men den torkar också ut luften.
Värme över ca 30 °C under längre tid bör undvikas. Blir det för varmt, sänk temperaturen och spruta oftare. Siffrorna är lånade från närstående arter i släktet, och artens egna gränser är inte dokumenterade.
Luftfuktighet och sprayning
Luftfuktigheten ska ligga mellan 60 och 80 % med naturliga svängningar under dagen. Spruta terrariet en eller två gånger dagligen, helst på kvällen, så att det kan torka upp lite under dagen. Luftfuktigheten kan en kort stund stiga till nästan 100 % direkt efter sprutning, men den ska sjunka igen.
Stillastående, blöt luft ger svamp och bakterier, så ventilationen får inte stängas helt. Släktets arter kan klara perioder med lägre fuktighet eftersom hudens sekret minskar vattenförlusten, men de bör inte hållas torra länge. Använd regnvatten, osmosvatten eller avklorerat vatten till sprutningen. Ett regnsystem eller en dimmaskin på timer kan underlätta arbetet.
Vatten och vattenkvalitet
Grodan sitter gärna i en vattenskål på natten, och skålen ska därför vara tillräckligt stor för att djuret ska kunna sitta i vattnet, och tillräckligt låg för att det aldrig riskerar att drunkna: 2-5 cm djup med en sten eller en gren som utgång. Skålen byts varje dag, eftersom grodan ofta lämnar spillning i den.
Använd vatten utan klor och kloramin, antingen regnvatten, osmosvatten med tillsatta mineraler eller kranvatten behandlat med ett vattenberedningsmedel. Amfibier tar upp vatten och ämnen genom huden, så rengöringsmedel, tvål och kemikalier ska hållas helt borta från skålen och inredningen. Skölj skålen noga med varmt vatten vid byte.
Ljus och UVB
Ge 10-12 timmars ljus per dag på en timer, och släck ljuset på natten. Belysning för växterna räcker, och grodan sover på dagen under bladen, så det ska alltid finnas skugga. UVB är inte dokumenterat som nödvändigt för arten, men en svag UVB-lampa, till exempel Ferguson-zon 1, över en delvis öppen del av locket kan användas som tillval över sovplatserna. Låt aldrig djuret komma nära lampan, och se till att det finns skugga och gömställen.
Utfodring
Grodan äter levande insekter som fångas på natten: syrsor, flugor, kackerlackor och vaxmott. Vuxna djur får 2-8 foderdjur per groda, ungefär varannan till var femte dag. Foderdjuren ska vara mindre än avståndet mellan grodans ögon. Mata på kvällen, och ta bort uppätna foderdjur på morgonen så att de inte gnager på grodan medan den sover.
Pudra foderdjuren med kalk med D3 vid varannan utfodring och med ett fosforfritt multivitaminpulver med jämna mellanrum. Nyss förvandlade ungdjur tar bananflugor första gången, och efter en eller två veckor små syrsor. Mata ungdjuren varje kväll, men ge inte för många foderdjur åt gången, för det kan stressa dem och ge ändtarmsframfall.
Läs mer: Foderdjur: hållning och avel Läs mer: Kalk, vitaminer och tillskott
Beteende och hantering
Arten är lugn och nattlig, och den sover hela dagen på ett blad med benen indragna. På natten blir den aktiv om den inte störs. Hanarna ropar på natten, särskilt efter sprutning.
Djuren kan hållas enskilt, som par eller i en liten grupp på två till åtta i ett lagom stort terrarium. Huden är tunn och känslig, så hanteringen bör begränsas till rengöring och hälsokontroller. Händerna ska vara rena och fuktiga, eller så kan man använda puderfria engångshandskar. Flytta bara djuren när det är nödvändigt.
Avel
Könsmognad och könsbestämning
Honan är större och kraftigare än hanen: honor är 7-8 cm och hanar 5-6 cm, och nosformen skiljer könen åt. Hanen har lös hud på strupen och ropar, medan honan är tyst. Könsmognad är inte dokumenterad för arten, men närstående arter i släktet är könsmogna efter 12-18 månader om de matas väl.
Hos närstående arter har en grupp med fler hanar än honor gett de bästa resultaten, till exempel sex hanar och tre eller fyra honor. Honorna måste vara i god hull för att kunna utveckla ägg, och djuren ska vara friska och ha varit i fångenskap en tid.
Parning
Parningen följer regntiden. I fångenskap liknar det andra arter i släktet: en period med något lägre fuktighet i fyra-fem veckor, följd av en tydlig, abrupt regnperiod. Spruta kraftigt flera gånger om dagen, begränsa ventilationen något och mata varje kväll med varierad föda tills honorna är runda och hanarna ropar varje natt.
Flytta sedan djuren till en regnkammare: ett högt terrarium med 5-8 cm vatten i botten, en pump och en slang med små hål som får det att regna uppifrån. Vattnet hålls på 21-27 °C. Växter med stora blad, till exempel Philodendron, ska hänga över vattnet så att det finns platser att lägga ägg på. Blir det ingen parning efter en till två veckor flyttas djuren tillbaka till det vanliga terrariet, och försöket upprepas efter några veckors utfodring. Metoden är lånad från närstående arter, eftersom det inte finns några dokumenterade försök med P. vaillantii.
Ägg och grodyngel
Honan lägger äggen på ett blad över vatten. Hon viker bladet och klistrar ihop det med en gelé så att äggen ligger skyddade mot uttorkning och rovdjur, och äggen täcks av gelé och tomma geléhaltiga kapslar. Antalet ägg per kull är inte dokumenterat för arten. Hos den närstående P. sauvagii lägger honan 200-800 ägg, och siffran i faktarutan är lånad därifrån; hos mindre arter i familjen rymmer en kull ca 40-100 ägg.
Äggen kläcks efter 5-14 dagar, och grodynglen faller ner i vattnet. Det finns ingen yngelvård. Grodynglen sköts i ett akvarium; upp till 30 grodyngel kan hållas i ca 40 liter om vattnet hålls rent. Använd ett svampfilter eller en liten pump så att vattnet rör sig, och byt 25-50 % av vattnet varje vecka. Vattnet hålls på ca 24-27 °C.
Grodynglen matas med fint pulverfoder de första veckorna, därefter med vanligt tropiskt fiskfoder i flingor i den mängd de äter på ett par timmar varje dag. Ägg som faller i vattnet utvecklas som regel normalt.
Läs mer: Uppfödning av grodyngel
Metamorfos
Äggklumpen kan flyttas tillsammans med bladet till en plastlåda med lite vatten i botten, så att äggen hänger precis över vattnet. Håll dem vid ca 24 °C under normal belysning. Kläckningen tar 5-14 dagar, beroende på temperaturen. Grodynglen börjar metamorfosen efter ca 40-90 dagar. Siffrorna är lånade från närstående arter i släktet.
När frambenen har kommit fram ska ungdjuren flyttas till en liten behållare med ca 1 cm vatten och ett blad eller en gren, så att de kan ta sig upp ur vattnet och inte drunknar. När svansen är helt resorberad flyttas ungdjuren till ett litet terrarium med fuktigt papper eller sphagnum, en liten vattenskål och växter.
Uppfödning av ungar
De nyss förvandlade ungdjuren hålls i ett litet terrarium, till exempel 20-40 liter för en liten grupp, med fuktiga papperservetter eller sphagnum i botten, en låg vattenskål och ett par växter att sitta på. Håll dem vid samma temperatur som de vuxna, 24-28 °C på dagen, och spruta dagligen.
Första målet är 2-3 bananflugor per groda, och efter en eller två veckor små syrsor. Mata varje kväll eller varannan kväll, och tillsätt alltid kalk och vitaminer. Ungdjuren växer snabbt och kan nå vuxen storlek på under ett år om de matas dagligen. Sortera efter storlek så att de små inte blir förbisedda vid utfodringen.
Hälsa och vanliga misstag
Hälsoproblem hos arten är inte dokumenterade, så följande är lånat från släktet:
- Lungmask och andra inälvsmaskar: djur som tappar vikt trots god aptit kan ha mask. Låt testa och behandla dem hos en veterinär med kunskap om amfibier. Vissa medel är dödliga för vissa arter, så behandla aldrig på egen hand.
- Skador på nosen av att gnugga mot rutor: förebyggs med ett tillräckligt stort terrarium och gömställen, och kan behandlas med antibiotisk salva.
- Framfallen ändtarm hos ungdjur om de får för stora eller för många foderdjur åt gången.
- Svamp och bakterier vid stillastående, blöt luft eller smutsigt vatten: se till att det finns god ventilation och rent vatten.
Sök veterinär med kunskap om amfibier om djuret slutar äta, ser slött ut, har rodnande hud eller sitter med öppen mun.
Fråga alltid dina kunniga bekanta
Guiden är ett bra ställe att börja på, men den kan inte ersätta erfarenhet. Djur är olika, och mycket av det viktigaste lär man sig av dem som har hållit arten i åratal. Prata med en uppfödare, en erfaren djurhållare eller en veterinär med kunskap om kräldjur och groddjur innan du skaffar djuret - och igen om något verkar fel.
Källor
- White-lined leaf frog (Wikipedia). Wikipedia
- Husbandry of Phyllomedusines (ABCM Specialty Taxa Husbandry). Amphibian Ark, 2009
- Tiger-leg Monkey Frog Care Sheet. Reptiles Magazine
- How To Breed Tiger-Leg Monkey Frogs In Captivity. Reptiles Magazine
- Phyllomedusa sauvagii care guide. Exo Terra
- Phyllomedusa vaillantii. GBIF
- Insecticidal activity of Leptodactylus knudseni and Phyllomedusa vaillantii crude skin secretions against the mosquitoes Anopheles darlingi and Aedes aegypti. The Journal of Venomous Animals and Toxins Including Tropical Diseases, 2014
- A Novel Amphibian Antimicrobial Peptide, Phylloseptin-PV1, Exhibits Effective Anti-staphylococcal Activity. Frontiers in Microbiology, 2020