Uppfödning av grodyngel
Vattenkvalitet, temperatur, foder, enskilt eller tillsammans, metamorfos och första foder till små grodor. För hållare som själva föder upp grodyngel av pilgiftgrodor och andra grodor.
Vattenkvalitet och vattenbyte
Grodyngel lever hela larvtiden i vatten, och vattnet är både lunga, matskål och toalett. En liten behållare förorenas snabbt av avföring och foderrester, och ammoniak och nitrit är giftiga och osynliga. Vattnets kvalitet är den viktigaste enskilda faktorn för överlevnaden.
Använd osmosvatten som har återfått sina mineraler, eller kranvatten utan klor och kloramin. Helt rent osmosvatten eller destillerat vatten saknar de mineraler som grodyngeln behöver. En vattenhårdhet på omkring 50-80 mg/l CaCO3 är en bra utgångspunkt, och för mjukt vatten ökar risken för svaga, missbildade ben (se avsnittet om metamorfos).
Riktlinjer:
- Byt en del av vattnet regelbundet. Uppgifterna varierar från två tredjedelar var 2:a-3:e dag till enbart vid behov, när vattnet blir mörkare eller grumligt. Ju mindre behållaren är, och ju mer som utfodras, desto oftare ska vattnet bytas.
- Ta bort foderrester och avföring med en pipett.
- Nytt vatten ska ha samma temperatur som det gamla.
- Lägg ett torkat blad av indiskt mandelträd (katappa) eller ek i vattnet. Bladet avger garvsyra som hämmar svamp och bakterier, och grodyngeln betar på det. Lite mossa eller en vattenväxt hjälper också till att hålla vattnet rent.
Behållaren ska vara ren, men inte steril. Ett tunt lager av alger och bakterier på blad och botten är föda för grodyngeln. Rengör med varmt vatten utan tvål, och skölj noga. Om grodyngeln ligger vid ytan och snappar efter luft är vattnet för syrefattigt eller för varmt: byt vatten och sänk temperaturen.
Temperatur
Grodyngel av tropiska pilgiftgrodor som Oophaga pumilio och Ranitomeya variabilis trivs vid 22-26 °C. Varmare vatten ger snabbare tillväxt, men det innehåller mindre syre, och grodyngeln förbrukar mer syre och ger mer avfall ifrån sig. Håll därför vattnet i den lägre hälften av intervallet om behållarna är små. Kallare vatten förlänger utvecklingen.
Vattnet följer rummets temperatur, och små behållare svänger snabbare än ett terrarium. Ställ dem på en plats utan direkt sol, drag och värmekällor, och mät vattnet med en digital termometer. En stabil temperatur är viktigare än ett visst värde, men svängningar inom intervallet är normala och ofarliga.
Arter från svalare eller annorlunda livsmiljöer har andra krav, och artens vägledning går före de allmänna siffrorna. Grodyngeln av Mannophryne trinitatis lever i pölar vid bäckar och behöver rent, friskt vatten.
Om vattnet blir för kallt blir grodyngeln trög och slutar äta. Om det blir för varmt simmar de oroligt eller hänger vid ytan. Båda är tecken på att temperaturen behöver rättas till.
Tillväxten följer temperaturen och fodret. Larvtiden varierar mycket mellan arterna: från 5-12 veckor hos Dendrobates tinctorius och 6-10 veckor hos Epipedobates tricolor till 8-12 veckor hos Ranitomeya-arterna och upp till 3-7 månader hos Oophaga granulifera. Vid 24 °C tar utvecklingen hos R. variabilis omkring 80 dagar från ägg till färdig groda.
Foder: färdigfoder, alger och foderägg
De flesta grodyngel är allätare eller växtätare och betar på alger och beläggningar, men många pilgiftgrodor behöver mer protein. Ett bra foder är varierat.
Vanligt foder:
- Färdigfoder till grodyngel, till exempel pellets eller gel, gärna rullat i spirulina eller chlorella.
- Fiskfoder i flingor, finkrossat.
- Spirulina- eller algpulver.
- Dafnier, artemia eller röda mygglarver som tillskott, högst en mygglarv i taget, eftersom de snabbt förorenar vattnet.
- Alger och beläggningar på blad och behållarens sidor.
Nykläckt grodyngel äter inte de första 2-3 dagarna, så vänta med att utfodra. Ge sedan lite i taget, i början var 3:e-4:e dag och oftare mot förvandlingen. Ge inte mer innan det gamla fodret är uppätet, och ta bort rester innan de ruttnar. Överutfodring är ett av de vanligaste misstagen: det förorenar vattnet och ökar risken för missbildade ben.
Hos Oophaga pumilio, Oophaga granulifera och de övriga Oophaga-arterna lever grodyngeln av obefruktade ägg som honan lägger i deras vatten. Inget foder motsvarar äggen, och uppfödning utan honan lyckas bara sällan. Ta därför inte bort ägg eller grodyngel, utan låt honan sköta dem, och ge paret många små vattenfyllda platser som bromelior och filmburkar. Även hos Ranitomeya imitator matar honan grodyngeln med ägg, men grodyngeln kan fötas upp på färdigfoder; de blir dock större hos föräldrarna.
Enskilt eller tillsammans
Grodyngel kan hållas var för sig eller i grupper, och valet beror på arten. Hos Dendrobates tinctorius, Ranitomeya variabilis och andra Ranitomeya-arter äter grodyngeln upp varandra, och de ska fötas upp var för sig. Grodyngeln av Epipedobates tricolor äter inte upp varandra och kan fötas upp tillsammans.
Praktiskt:
- Använd bägare eller små plastlådor på ½-1 liter till varje grodyngel, fyllda till hälften eller två tredjedelar med vatten och försedda med ett bladstycke och lite mossa. Börja gärna med lågt vatten, 1-2 cm de första dagarna, och fyll på allteftersom grodyngeln växer.
- Märk bägarna med datum och kull, så att utvecklingen kan följas.
- Grupper av arter som inte är kannibaler kan hållas i ett litet akvarium eller en plastlåda med upp till 10 cm vatten. Håll tätheten låg: omkring 1 grodyngel per liter ger bättre tillväxt och överlevnad än 2 per liter.
- Ge blad och mossa, så att svaga grodyngel kan dra sig undan.
I naturen bär föräldrarna grodyngeln ett eller några åt gången till små vattensamlingar i växter. Hos arter där föräldrarna själva sköter grodyngeln i terrariet ska grodyngeln inte flyttas runt: hos R. imitator matar föräldrarna grodyngel som flyttats till en ny plats mindre, och några dör. Tar man bort grodyngeln övertar man föräldrarnas arbete med foder och rent vatten.
Om grodyngeln växer ojämnt i en grupp ska de största sorteras bort. Annars kan de minsta hämmas i sin tillväxt. Enskild uppfödning kräver mer arbete, men ger bättre kontroll.
Metamorfos och svaga ben
Metamorfosen är ombyggnaden från grodyngel med gälar till landlevande groda. Först växer bakbenen fram, sedan frambenen, som bryter fram genom huden. När frambenen har brutit fram (stadium 42 i den allmänna stadieindelningen) slutar grodyngeln att äta och lever på sin svans, som tas upp inom några dagar. Munnen byggs samtidigt om från grodyngelns skrapande mundelar till en bred grodmun.
I den här fasen är ungen känslig. Den simmar dåligt och kan drunkna i djupt vatten. Den mest kända skadan är svaga, tunna och oanvändbara framben, kallad spindly leg syndrome. Det ses framför allt hos arter med vattenlevande grodyngel, och orsaken är inte fullt förstådd. Lågt innehåll av kalk och fosfat i vattnet och överutfodring är påvisade riskfaktorer. Brist på vitamin A hos föräldrarna nämns också som möjlig orsak. Missbildade ben ses också hos Ranitomeya variabilis.
Förebyggande:
- Använd vatten med måttlig hårdhet. Hos grodor av släktet Atelopus sjönk förekomsten från omkring 60 % till omkring 15 % när hårdheten höjdes från 20 till 50-80 mg/l CaCO3, och överlevnaden steg samtidigt. Osmosvatten med tillsatta mineraler gav betydligt färre fall än kranvatten.
- Överutfodra inte, och låt grodyngeln växa i jämn takt.
- Håll vattnet rent.
- Pudra föräldradjurens foder med kalk och vitaminer.
När frambenen är på väg att bli färdiga sänks vattennivån och bägaren lutas ca 45°, eller så läggs ett stycke kork på vattnet, så att ungen kan klättra upp utan att behöva simma.
Övergång till land
Ungefär ett dygn efter att frambenen har brutit fram flyttas ungen till en uppfödningsbehållare med både lite vatten och lätt tillgång till land. Det kan vara en lutande plastlåda med fuktig sphagnum i den höga änden och ett tunt lager vatten i den låga, eller ett litet terrarium med en grund vattendel. Övergången från vatten till land ska vara mjuk, så att ungen inte drunknar.
Ungen äter inte medan svansen tas upp, och munnen är ännu inte färdig. Utfodringen kan därför vänta tills svansen är borta, vilket vanligtvis tar omkring tre dagar. Rör ungen så lite som möjligt, och håll behållaren fuktig och lugn, utan drag och direkt sol. Små behållare svänger snabbt i temperatur.
Håll hög luftfuktighet och en stabil temperatur i samma intervall som för de vuxna djuren. Spraya dagligen, så att botten är fuktig, men utan att det står vatten någon annanstans än i vattendelen.
När svansen är upptagen och ungen äter själv flyttas den till en liten uppfödningslåda eller ett litet terrarium (se nästa avsnitt). Håll ungar åtskilda från större grodor och från föräldrarna, som äter upp fodret framför näsan på dem.
Första foder till små grodor
Nyförvandlade pilgiftgrodor är små: omkring 8-10 mm hos Epipedobates tricolor och 11-12 mm hos Ranitomeya variabilis. Munnen är liten, och bara de minsta foderdjuren duger.
Vanliga första foderdjur:
- Hoppstjärtar, som är den säkraste startfödan till de minsta ungarna. Ha flera kulturer redo innan grodyngeln förvandlas, och sätt gärna hoppstjärtar i uppfödningslådan, så att det alltid finns föda.
- Flygoförmögna bananflugor av arten Drosophila melanogaster till något större ungar. Ungar av de större arterna, till exempel Dendrobates tinctorius, klarar vanligtvis dem från början.
- Den större Drosophila hydei, när ungarna har vuxit.
Pudra alla foderdjur med ett kalk- och vitaminpulver för amfibier. Kalkbrist är ett av de vanligaste problemen hos ungar. Foderdjuren ska själva vara välnärda. Utfodra dagligen de första veckorna, men överutfodra inte, för för många foderdjur stressar små grodor.
Uppfödningslådan ska vara liten, så att ungarna är lätta att hålla ögonen på och hoppstjärtarna inte sprids för tunt. En låda på omkring 20 liter med fuktig botten, ett lager vissna blad, några växtsticklingar och gömslen passar för 4-5 ungar; mer plats är bättre. Håll samma klimat som för de vuxna, och håll ungar av samma storlek tillsammans.
Kontrollera att ungarna äter och växer jämnt. Efter 6-8 veckor kan de flytta till ett större terrarium. Många förluster bland ungar beror på kalkbrist, parasiter eller oförklarlig dålig hälsa; döda djur kan obduceras hos en veterinär, så att orsaken kan hittas.
Vanliga misstag
De flesta förluster av grodyngel beror på några få, välkända misstag.
- Smutsigt vatten. Små behållare kräver regelbundna vattenbyten. Ammoniak och nitrit är osynliga och dödar snabbt.
- Överutfodring. För mycket foder förorenar vattnet och ökar risken för missbildade ben. Ge inte mer innan det gamla är uppätet.
- Fel vatten. Klor och kloramin är giftiga för grodyngel. Mycket mjukt vatten utan mineraler ökar risken för svaga ben.
- Kannibalism. Grodyngel av Dendrobates tinctorius och Ranitomeya-arterna äter upp varandra om de hålls ihop. Håll dem var för sig.
- Svängande temperatur. Plötsliga skiften ger stress. Håll vattnet stabilt, 22-26 °C för tropiska arter, och nytt vatten vid samma temperatur som det gamla.
- Drunkning under förvandlingen. Ungen ska kunna ta sig upp när frambenen har brutit fram.
- Fel foder. Oophaga-arternas grodyngel ska ha honans ägg; ta inte bort dem.
- För hög täthet. Många grodyngel i en liten behållare växer långsammare, blir mindre och dör oftare.
För loggbok över äggläggning, kläckning, vattenbyten, foder och förvandling för varje kull. Den ger överblick och gör det lättare att hitta orsaken om något går fel. Förluster är normala, och även vid god skötsel når långtifrån alla grodyngel fram till färdig groda, men upprepade förluster på samma stadium är ett tecken på att något i uppställningen behöver ändras.
Källor
- The relationship between spindly leg syndrome incidence and water composition, overfeeding, and diet in newly metamorphosed harlequin frogs (Atelopus spp.). PLOS ONE, 2018
- Spindly leg syndrome in Atelopus varius is linked to environmental calcium and phosphate availability. PLOS ONE, 2020
- Rearing density and food variety impact growth, development, and survival of larvae in the declining amphibian Pseudacris maculata. Zoo Biology, 2024
- Infanticide is driven by unfamiliarity with offspring location and associated with androgenic shifts in mimic poison frogs (Ranitomeya imitator). Hormones and Behavior, 2024
- Captive breeding, embryonic and larval development of Ranitomeya variabilis (Zimmermann & Zimmermann, 1988), (Anura, Dendrobatidae). Zoosystematics and Evolution, 2023
- Dendrobates tinctorius Care & Breeding. New England Herpetoculture
- Breeding dart frogs. DartFrog.pet
- Basic information and care recommendations for Epipedobates tricolor. Citizen Conservation, 2024
- Captive breeding, embryonic and larval development of Ranitomeya variabilis (Zimmermann & Zimmermann, 1988), (Anura, Dendrobatidae). Zoosystematics and Evolution, 2023
- Dendrobates tinctorius Care & Breeding. New England Herpetoculture
- Breeding dart frogs. DartFrog.pet
- Basic information and care recommendations for Epipedobates tricolor. Citizen Conservation, 2024