herpy
Teman

Vintervila och årstider

Vem som behöver vintervila, hur djuret förbereds, kyls ner och väcks, och hur torrtid och regntid används hos tropiska arter. För hållare av landsköldpaddor, ökenödlor, salamandrar och tropiska reptiler och amfibier.

Vem behöver vintervila

Vintervila är en naturlig dvala hos arter från områden med en kall årstid. Kravet följer artens ursprung och inte gruppen: två nära släktingar kan ha vitt skilda behov, och samma art kan ha olika behov beroende på var i utbredningsområdet djuret härstammar. Artens vägledning på sidan avgör om vintervila är nödvändig, valfri eller direkt skadlig.

Det finns tre huvudgrupper.

  • Nödvändig eller starkt rekommenderad: tempererade landsköldpaddor som Testudo hermanni, Testudo graeca och Testudo horsfieldii, och tempererade salamandrar och paddor som Salamandra salamandra. Här hör en kall årstid till livscykeln.
  • Valfri: ökenödlor från områden med kalla vintrar, till exempel Pogona vitticeps. Vintervilan kan framkallas lätt, men djuret kan också hållas aktivt hela året med normal belysning och värme.
  • Får inte i vintervila: tropiska arter. Tropiska landsköldpaddor som Stigmochelys pardalis och Centrochelys sulcata kan inte genomföra en kall vintervila och ska ha värme och ljus hela året. Detsamma gäller de flesta tropiska geckor, kameleonter, pilgiftgrodor och varaner.

Artbestämningen ska vara säker innan ett djur skickas i vintervila. Hos landsköldpaddor beror en säker vintervila på både art och geografiskt ursprung, och ett djur som har sålts under ett felaktigt artnamn kan komma till skada. Är arten eller ursprunget osäkert är det rätta valet att hålla djuret vaket och utfodrat hela vintern.

Djur som är sjuka, nyligen har varit sjuka, är underviktiga eller är nyligen förvärvade ska inte i vintervila. Dvalan belastar kroppen hårt, och ett djur utan reserver eller med en pågående infektion klarar den inte. Vid tvekan hålls djuret vaket och utfodrat tills det har undersökts och är i god form.

Förberedelse: hälsokontroll och vikt

Förberedelsen börjar på sensommaren, veckor innan temperaturen sänks. Djuret ska vara i toppform, och kontrollen ska ske i god tid, så att det finns tid att behandla ett fynd. Vid tvekan kontaktas en veterinär med erfarenhet av reptiler eller amfibier.

En hälsokontroll före vintervila omfattar:

  • ögon och näsa: ingen svullnad, flytning eller ihållande snuva
  • mun: inga gulaktiga, ostliknande beläggningar eller blödande områden
  • svans och kloakområde: ingen flytning, ingen kraftig lukt
  • sköld eller hud: inga mjuka, fuktiga eller illaluktande områden
  • ben och leder: inga knölar eller svullnader
  • öron hos sköldpaddor: trumhinnorna ska vara platta eller lätt inåtbuktande
  • ett färskt träckprov för undersökning av parasiter hos veterinären

Vikten är den viktigaste enskilda uppgiften. Djuret vägs och mäts med samma redskap och samma metod varje gång. Hos Testudo hermanni och Testudo graeca (även formen ibera) kan vikten sättas i förhållande till ryggsköldens längd, mätt i en rak linje och inte över krökningen. Ett mått över krökningen ger ett falskt, för lågt förhållande. Förhållandet gäller bara dessa arter. Hos Testudo horsfieldii och Testudo marginata ger det ett missledande resultat och får inte användas. Även hos de rätta arterna är förhållandet bara ett grovt mått som kan ge en missvisande bild av det enskilda djuret. En bedömning av hullet hos en veterinär, där muskler och fett på ben och hals känns och ses, är ett viktigt komplement.

En full urinblåsa förvränger vägningen. Ger vägningen ett oväntat resultat vägs djuret igen några dagar senare. En hona som inte äter, men fortfarande väger mycket, kan bära på ägg. Ett djur som är tydligt överviktigt bör undersökas hos veterinären, hos honor med röntgen.

Fettreserverna och vattenreserverna är det djuret lever på under dvalan. Är de för små använder kroppen först fettet i muskler och organ och därefter resten, och djuret dör av svält eller uttorkning. Små djur har minst reserver, och för dem är en lång vintervila farligast. Är djuret för lätt är svaret inte att försöka ändå, utan att hålla det vaket och utfodrat med ljus och värme hela vintern.

Vikten förs in i en loggbok tillsammans med datum, så att utvecklingen kan följas från år till år.

Nedtrappning och fasta

Vintervilan sätts inte igång med ett enda skifte. Djuret trappas ner över veckor, så att tarmen är tom och kroppen har tid att ställa om.

I naturen utlöses vintervila av lägre temperatur, kortare dagar och lägre sol. Sköldpaddor blir mindre aktiva och tappar intresset för föda. Nedtrappningen efterliknar det: dagslängden och värmen sänks gradvis, medan djuret hålls utan foder.

Fastans längd beror på storleken, eftersom stor föda tar längre tid att tömma ut:

  • under 1 kg: omkring 2 veckor
  • 1-1,5 kg: omkring 3 veckor
  • 2-3 kg: omkring 1 månad

Fastan får inte vara kortare än 2 veckor, inte ens för de minsta. Under fastan hålls temperaturen över 13 °C i minst 2 veckor efter sista måltiden, så att maten kan smältas. Det farligaste man kan göra är att skicka ett djur direkt från ett varmt och utfodrat tillstånd till en temperatur under 10 °C. Då ligger halvsmält föda i tarmen, som kan jäsa och avge farliga gaser och gifter.

Sköldpaddor erbjuds ingen föda, men ska dricka. De läggs i ett kar med ca 25 mm tempererat vatten, ungefär i huvudhöjd, 3-4 gånger i veckan. Det säkerställer vätska till dvalan och sköljer ut urinsyra ur blåsan. För de minsta djuren används mindre vatten.

Hos Pogona vitticeps i lätt vintervila används ett liknande förlopp: värme och ljus sänks i omkring 2 veckor, och djuret får inget foder. Därefter släcks alla värme- och UV-lampor, och djuret vilar i omkring 8 veckor vid omkring 12 °C. I naturen gräver djuren ner sig i jorden eller söker skydd i fallna stammar, så ge ett djupt underlag eller ett ljumt gömställe.

Hos tempererade salamandrar och paddor sänks temperaturen gradvis, och fodret stoppas när djuret slutar äta. Fuktigheten hålls hög hela vägen, så att huden inte torkar ut. Temperatur och varaktighet står i artens vägledning.

Temperaturer och metoder

Temperaturen är det viktigaste talet under vintervilan. Den ska vara tillräckligt låg för att hålla ämnesomsättningen nere och tillräckligt hög för att djuret inte ska frysa.

Landsköldpaddor från Medelhavsområdet vintervilar bäst vid 4-6 °C, så nära 5 °C som möjligt, både dag och natt. När temperaturen närmar sig 10 °C börjar ämnesomsättningen återvända, och djuret förbrukar fett och energi i en takt som kan tömma reserverna. Frost är livsfarlig: även ett kort ögonblick vid 0 °C ger köldskador som snabbt kan bli dödliga. Ingrip om temperaturen närmar sig 2,5 °C eller håller sig över 10 °C under längre tid.

Det finns tre metoder.

  • I jorden: lämplig bara i sandig, väldränerad jord och bäst i ett torrt växthus. Djuret kan inte ses till, och gnagare och fukt är risker.
  • I låda: den traditionella metoden. Lådan i skjul, vind eller källare utsätts för svängningar som lätt går över 10 °C eller under fryspunkten.
  • I kylskåp: en temperaturstyrd lösning, som är den säkraste av de tre när den är rätt uppsatt.

Kylskåpsmetoden används bara med ett kylskåp utan frys (ett dryckeskylskåp är bäst), eftersom ett termostatfel i ett kombinerat skåp kan ge minusgrader. Skåpet får inte stå i ett ouppvärmt rum där kylan kan överskrida skåpets egen kylning. Djuret placeras i en öppen plastbehållare med lätt jord och sand, så att det kan gräva ner sig, och behållaren ställs i mitten av en hylla, med ett isolerande avståndsstycke, till exempel tjock frigolit, mot kylytorna. Tomma utrymmen fylls med vattenflaskor som stabiliserar temperaturen. Dörren öppnas kort varannan dag, så att ny luft kommer in, eller så leds en liten luftpump in genom packningen.

Temperaturen övervakas med två oberoende termometrar, eftersom en enda termometer kan visa fel eller gå sönder. I en låda sitter de utanför lådan: en sond helt nära djuret är ett bra komplement, men inte det man styr efter, för när den visar för låg temperatur kan det vara för sent. I ett kylskåp sitter den ena givaren på underlaget vid djuret och den andra fritt i luften; den fria givaren svänger mest. Det ska finnas en plan för strömavbrott.

Vintervilans längd är minst 8-10 veckor för små sköldpaddor och högst 16 veckor, även för mycket stora djur.

Kontroll under vintervilan

En vintervila är inget djuret kan ställas undan med och glömmas. Temperaturen övervakas löpande, och djuret vägs med jämna mellanrum.

Viktminskningen under dvalan är låg. Förlorar en sköldpadda mer än omkring 1 % av sin vikt på en månad avbryts vintervilan. Detsamma gäller om djuret har kissat: då är uttorkningen igång, och djuret väcks, dricker och övervintras varmt och ljust resten av perioden. Var särskilt uppmärksam på plötsliga temperaturfall på natten i december, januari och februari.

Djur kan flyttas under vintervilan utan skada. Skulle temperaturen hamna utanför det trygga området ska djuret genast flyttas till ett ställe med säkra förhållanden. Isolering skjuter bara upp när kylan når djuret, och den stoppar den inte.

Behållaren ska vara gnagarsäker. Råttor och möss angriper djur i dvala, och skadorna på svans och ben är ofta fatala. Behållaren kan placeras i en svetsad trådbur. Skjul, vindar och uthus är särskilt utsatta.

Den så kallade dubbellådan är en bra lösning utan kylskåp: en mindre låda mitt i en större, där mellanrummet fylls med strimlat papper eller spån. Halm och hö undviks, eftersom de ofta innehåller mögelsporer.

Sköldpaddor hålls åtskilda från varandra under vintervilan och i 4-6 veckor efter uppvaknandet. Immunförsvaret är försvagat vid låg temperatur, och infektioner som herpesvirus kan lätt sprida sig.

Unga djur är mycket känsliga för plötsliga temperaturskiften. De kan grävas ner i ett tjockt lager underlag i ett kar, så att de själva reglerar fukt och temperatur, och karet ställs i den temperaturstyrda miljön.

Hos salamandrar och paddor kontrolleras fuktighet och temperatur regelbundet, och djuren ses till utan att störas mer än nödvändigt.

Uppvaknande

Uppvaknandet är den mest sårbara fasen. Djuret är försvagat, har låga energireserver och ett lågt antal vita blodkroppar och är utsatt för infektion.

Sköldpaddor väcks när temperaturen närmar sig 10 °C, eller när vintervilans tid har gått. När temperaturen stiger kan man höra de första rörelserna i lådan. Lådan flyttas till ett måttligt varmt rum, och efter ca en timme läggs djuret i en varm och ljus miljö på omkring 25 °C. En reflektorlampa på 150 W ca 40 cm över djuret gör stor skillnad. Djuret ska kunna nå en kroppstemperatur på minst 30 °C, och ett uppvärmt rum räcker inte utan lampa.

Vattnet kommer före födan. Djuret läggs i ett kar med ca 25 mm tempererat vatten och sköljs med vatten över huvud och sköld. Att dricka är viktigare än att äta de första dagarna, eftersom uttorkning och toxiner i blåsan måste hanteras först. Glukos i dricksvattnet (ca 2 tsk per 250 ml, 10-20 ml per dag till en medelstor sköldpadda) kan höja energinivån i högst 4-5 dagar.

Alla sköldpaddor ska äta inom en vecka efter uppvaknandet. Gör de inte det ska en veterinär med erfarenhet av reptiler undersöka djuret. Orsaken är antingen sjukdom, till exempel köldskador, eller ett skötselfel, oftast bristande värme och ljus.

Ett djur som vaknar för tidigt ska inte tillbaka i vintervila. När temperaturen närmar sig eller överstiger 10 °C hålls det vaket och utfodrat. Att skicka tillbaka det kan kosta djuret livet.

Hos Pogona vitticeps återgår man till full sommar: 13 timmars ljus, omkring 22 °C i rummet och tillgång till en värmelampa. Hos tempererade salamandrar höjs temperaturen gradvis, och först när djuret åter är aktivt erbjuds foder.

Torrtid och regntid hos tropiska arter

Tropiska arter har ingen vinter, men många har en torrtid och en regntid, som styr foderutbud, aktivitet och fortplantning. Säsongsrytmen är inte en dvala, utan en variation i fuktighet, regn, dagslängd och i vissa fall temperatur.

Skiftet kan användas i skötseln. En torrperiod med mindre sprayning och lite lägre luftfuktighet följd av en regntid med frekvent sprayning och hög luftfuktighet kan stimulera fortplantning hos många pilgiftgrodor, kameleonter och geckor. Detaljerna och siffrorna skiljer sig från art till art och står i den enskilda vägledningen. Är de inte angivna bör rytmen inte uppfinnas. Ändringarna görs gradvis, och djuret ska alltid ha tillgång till dricksvatten och en fuktig tillflyktsort.

Skillnaden mellan en torr och en blöt tid ska inte förväxlas med vintervila. Djuret ska fortfarande kunna värma sig, äta och dricka. Temperaturen i terrariet hålls inom artens normala intervall. Hos vissa arter hör en något svalare torrtid till, men bara när artens vägledning säger det.

Hos amfibier från tropisk regnskog är regntiden utlösaren för yngelvård och äggläggning. Grodyngel och ägg kräver vatten under denna period, och ändringarna görs med regnanläggning eller dimma, inte genom att ändra temperaturen markant.

Säsongsrytmen är ett verktyg för fortplantning. Försök bör bara göras med friska djur i gott hull, och ändringarna ska kunna backas om djuret reagerar med stress, aptitförlust eller viktnedgång.

Läs mer: Luftfuktighet, sprayning och ventilation Läs mer: Uppfödning av grodyngel

Källor

  1. Safer Hibernation and Your Tortoise (Highfield, Highfield). Tortoise Trust, 2011
  2. Waking the sleeping dragon: gene expression profiling reveals adaptive strategies of the hibernating reptile Pogona vitticeps. BMC Genomics, 2019
  3. Body condition scoring facilitates healthcare monitoring in Hermann's Tortoises (Testudo hermanni ssp.). PLoS ONE, 2024
  4. Veterinary medicine in reintroduction and reinforcement of the European pond turtle Emys orbicularis: a review. BMC Veterinary Research, 2025
Hittade du ett fel? Föreslå en rättelse

Skriv vad som är fel och vad det borde stå. Vi läser alla förslag och rättar när vi har kontrollerat dem.