Hoplodactylus duvaucelii
Hoplodactylus duvaucelii är Nya Zeelands största nu levande gecko: tung, olivgrå och nattaktiv. Den kan bli över 40 år gammal, föder en eller två levande ungar åt gången och är först könsmogen efter omkring sju år. I dag lever den bara på rovdjursfria öar, och den är en art för specialister, inte för hobbyn.
Om arten
Hoplodactylus duvaucelii är den största nu levande geckon på Nya Zeeland. Djuret är kraftigt byggt med ett förhållandevis stort huvud, långa tår med breda lameller och en kroppslängd på upp till omkring 16 cm från nos till kloak. Med svans blir den 25-32 cm, och ett vuxet djur väger typiskt 45-70 g, de största upp till omkring 120 g. Färgen är övervägande grå till olivbrun, ofta med en svag olivgrön skiftning, och över ryggen ligger oregelbundna, ljusare teckningar på tvären. Framfötterna är mindre än bakfötterna.
Arten beskrevs 1836 under namnet Platydactylus duvaucelii. Det vetenskapliga artnamnet hedrar den franske naturforskaren Alfred Duvaucel. De första museidjuren ansågs av misstag vara insamlade i Bengalen, och först senare visade det sig att de kom från Nya Zeeland. Släktet Hoplodactylus skapades 1843 med just den här arten som typart. Släktet har sedan dess reviderats, och arten har en kort tid förts till Woodworthia. År 2023 visade dna-undersökningar att populationerna på öarna i Cooksundet är en egen art, Hoplodactylus tohu. Äldre uppgifter om H. duvaucelii, även de största måtten och vikterna, kan därför delvis härröra från den.
Livet går långsamt hos H. duvaucelii. Honan föder levande ungar, har en mycket lång dräktighet, och ungarna växer långsamt. Det är därför en art där ett enskilt djur representerar många års uppbyggnad, och där förluster är svåra att ersätta. Djuren är lugna och toleranta mot artfränder, men de är förtäckta och tillbringar dagen gömda.
Svansen kan kastas av, precis som hos andra geckor. Arten bedöms som nära hotad och är i dag knuten till skyddade öar. Den är ingen hobbyart, och djur i fångenskap finns främst i forsknings- och utsättningsprogram.
Utbredning och livsmiljö
Arten är inhemsk på Nya Zeeland. Fossila och genetiska fynd tyder på att H. duvaucelii en gång fanns över hela Nordön. Människans ankomst, förlust av livsmiljöer och introducerade råttor, framför allt Rattus exulans, drev tillbaka den till öar utan rovdjur eller med kontrollerade bestånd.
Naturliga populationer finns i dag på 36 öar utanför Nordöns nordöstra kust, bland annat Great Barrier Island, Poor Knights-öarna, Mercury-öarna och Hen and Chicken-öarna. Dessutom har djur flyttats till flera rovdjursfria öar i Haurakibukten, bland annat Motuora och Tiritiri Matangi, och 2016 sattes 80 djur ut på fastlandet i en inhägnad, rovdjursfri park norr om Auckland. Populationerna på öarna i Cooksundet räknas sedan 2023 som en egen art, Hoplodactylus tohu, och finns inte med på kartan.
Naturlig utbredning: Nya Zeeland. Prickarna är registrerade fynd från GBIF och kan omfatta djur i fångenskap och införda bestånd. Se arten på GBIF
Livsmiljö
Hoplodactylus duvaucelii är en generalist som använder både marken, buskar och träd och klippor. Den finns i låglandsskog, i tuvgräs, i snår och på klippiga kuster nära havet. På dagen vilar djuren i gömslen, till exempel i klippspringor, ihåliga träd, hål i marken och under fallna stammar, ofta i små grupper på 2-8 djur med bara en hane. De solar sig skymda, med bara en del av kroppen framme, nära gömstället.
På natten söker de föda på marken och i vegetationen. Födan består av stora insekter, frukt, nektar och honungsdagg från sköldlöss, och ibland tar de mindre ödlor och ägg från liror. Klimatet är tempererat och oceaniskt. Arten är aktiv hela året, även vid låga temperaturer, men håller sig gömd under kalla vinternätter. På öar med råttor lever den mer skymd och högre upp i vegetationen, och där Sphenodon punctatus finns söker den föda senare på natten för att undvika konkurrens.
Skötsel
Terrariet
Det finns ingen vanlig hobbyskötsel av Hoplodactylus duvaucelii. En grupp på fem vuxna djur behöver en inhägnad med naturtrogen inredning på 1,44-1,5 m³, till exempel 120 × 120 × 100 cm, motsvarande 3,3-3,5 djur per m³, gärna utomhus. Mindre mått för en grupp är inte kända. En art av den här storleken ska under alla omständigheter ha minst 50 × 50 × 100 cm och gärna betydligt mer.
Inred med växter, större stenar, löv på botten och många gömslen. Gömslen är avgörande, eftersom djuren tillbringar dagen gömda och gärna delar gömställe om det finns plats. Se till att det finns fler gömslen än djur, både klippspringor och låg, tät vegetation, och placera solplatserna nära gömslena. Nät på minst tre sidor och i taket ger ventilation och släpper in ljus och UVB. Ha en kant på 10-15 cm under dörren, för arten är snabb och smiter lätt ut. Ungar kan hållas i grupper om fyra till sex i inomhusterrarier med ljus i förhållandet 12:12.
Honor kan hållas tillsammans med en hane. Flera hanar i samma inhägnad ger social belastning, så håll bara en hane per grupp.
Temperatur
Arten är anpassad till ett tempererat, oceaniskt klimat och är aktiv året runt. Nyzeeländska ödlor ska ha en omgivningstemperatur på 5-25 °C året runt, omkring 15-25 °C på sommaren och svalare på vintern. Kortvarig värme över 30 °C är farligare än kyla, men långa perioder under 5 °C ger hälsoproblem, och frost är dödlig. På vintern klarar sig arten utan problem i ett ouppvärmt rum vid 8-16 °C, och en nattemperatur på 10-16 °C är en rimlig skattning inom det intervallet.
Djuren reglerar temperaturen genom att sola sig nära gömstället. Ge därför en solplats på 25-30 °C alldeles vid ett gömställe och ett svalt område att välja mellan. Håll hellre djuren för svala än för varma. Kontrollera temperaturen med en digital termometer, och ställ aldrig terrariet så att solen skiner in genom en ruta.
Luftfuktighet och vatten
För nyzeeländska ödlor är 60-70 % luftfuktighet idealiskt, så länge djuren kan söka upp fuktigare ställen. Ligger fuktigheten konstant under 50 % eller över 90 % ger det problem: för torrt ger dåliga hudömsningar, för fuktigt ger svamp och luftvägsinfektioner. I naturen verkar fuktigheten i gömslena ha betydelse för var djuren samlas, och gruppen minskar vattenförlusten genom huden.
Det ska alltid finnas vatten. Ställ en låg skål med friskt vatten i inhägnaden, och byt det regelbundet. Spraya gärna en del av substratet så att det finns fuktiga områden, men låt resten torka, så att substratet inte blir konstant blött.
Läs mer: Luftfuktighet, sprayning och ventilation
Ljus och UVB
Djuren är nattaktiva men solar sig skymda under dagen. Även nattaktiva nyzeeländska geckor behöver naturligt ljus med UVA och UVB: utomhusinhägnader med nät ger det från solen, och ungar ska ha ljus i 12:12-rytm. Inomhus används ett UVB-lysrör; sikta på ett UV-index på 1-3 vid solplatserna, motsvarande Ferguson-zon 2.
Se till att djuren alltid kan dra sig undan i skugga. Låt ljusperioden följa årstiderna, och håll natten mörk.
Utfodring
Ge levande insekter eller insektslarver och en fruktpuré med tillsatta vitamin- och mineralpreparat, två gånger i veckan på sommaren och en gång i veckan på vintern. I naturen äter arten stora insekter som nattfjärilar och weta (stora gräshoppsliknande insekter), mogen frukt, nektar och honungsdagg, och ibland små ödlor.
Den är allätare och söker föda på natten. Använd varierat foder: insekter av lämplig storlek, mogen frukt och fruktpuré. Djuren har en låg energiförbrukning, och för mycket foder är ett mer sannolikt problem än för lite. Kalk som pudder på insekterna och finhackat sepiaskal i en skål är viktigt. D3-vitamin ska djuret bilda själv med hjälp av UVB; tillskott via munnen avråds utan råd från en veterinär. Vatten ska alltid finnas tillgängligt.
Läs mer: Kalk, vitaminer och tillskott
Beteende och hantering
Hoplodactylus duvaucelii är lugn och tolerant mot artfränder och visar inga tecken på kronisk stress i fångenskap. Djuren är dock förtäckta och gömmer sig när de störs, och vilda djur stannar ofta kvar i gömstället tills de dras ut. Hantering ska därför vara sällsynt och kort, högst tio till femton minuter per djur och månad.
Socialt lever arten i små, stabila grupper med en vuxen hane, honor och ungar. Vuxna hanar tolererar inte varandra, och mindre hanar håller sig för sig själva. Håll därför bara en hane per grupp. Honor är toleranta mot varandra och mot ungar. Svansen kan kastas av vid hantering, så ta aldrig tag i den.
Avel
Könsmognad och könsbestämning
Arten är långsamväxande och blir först könsmogen efter omkring sex till sju år. Det betyder att en population av unga djur måste hållas i flera år innan det kommer avkomma. Vuxna hanar känns igen på tydliga utbuktningar vid svansroten och porer under låren och framför kloaken. Hur unga djur könsbestäms är inte beskrivet.
Vuxna djur av arten väger typiskt 45-70 g och är 11-13 cm från nos till kloak. Stora hanar sover i närheten av honor och ungar, medan mindre hanar ofta sover ensamma.
Parning
Parningen sker på våren på södra halvklotet, från september till november. Hanen närmar sig honan, sträcker ut tungan i luften, rör vid hennes huvud, rygg och kloak med nosen och tar henne i ett parningsgrepp. Honan kan svara genom att slå med svansen och bita. Är hon redo stelnar hon, och hanen sätter sig ovanpå henne. Själva parningen varar omkring 14 minuter.
En avvisad hane kan bli aggressiv och vakta ingången till honans gömställe. En vintervila är inte dokumenterad som nödvändig, men dagslängd och temperatur bör följa årstiderna. Sätt bara in en hane hos honorna.
Läs mer: Vintervila och årstider
Äggläggning och kullar
Hoplodactylus duvaucelii lägger inte ägg utan föder levande ungar. Dräktigheten varar fem till åtta månader och kan i enstaka fall vara längre än ett år. Födslarna sker typiskt under sensommaren och hösten, från februari till maj. Honan får normalt en unge, högst två, och antingen varje år eller vartannat år. Den årliga produktionen är därför omkring 1,1 unge per hona.
I februari är ofta över hälften av honorna dräktiga, och de föder omkring en månad senare. Det behövs ingen äggläggningslåda, men djuren ska ha lugna gömslen. Ungarna är självständiga från födseln, och honan ger ingen vård.
Inkubation
Arten är levandefödande, så det finns ingen inkubation. Fostret utvecklas i honan, och dräktigheten på fem till åtta månader är den period då hon behöver ro, stabila förhållanden och rikligt med föda. Faktarutan anger därför 150-240 dagar som dräktighet och visar ingen inkubationstemperatur.
Det är inte dokumenterat om temperaturen under dräktigheten påverkar utvecklingen hos arten. Ge honan möjlighet att själv välja mellan varmare och svalare gömslen. Ändra inte plötsligt temperatur eller inredning under den här perioden.
Uppfödning av ungar
Ungarna är självständiga direkt efter födseln och kan tas bort från honan, men det är inte nödvändigt: vuxna är toleranta mot ungar, och ungar och föräldrar kan gott dela gömställe. Om man inte känner sina djur väl är det dock säkrast att flytta nyfödda så snart de hittas, så att de inte jagas av vuxna.
Håll ungarna i grupper om fyra till sex i inomhusterrarier med ett ljusprogram på 12:12 timmar. De ska ha samma fodertyper som de vuxna: små levande insekter eller larver och fruktpuré med vitamin- och mineraltillskott, två gånger i veckan. Vänta 1-2 dagar efter födseln med första matningen, så att gulesäcken hinner förbrukas. Ungarna väger bara några få gram under de första månaderna och växer mycket långsamt; vuxen storlek nås tidigast efter 2-3 år.
Hälsa och vanliga misstag
Arten har bara få kända sjukdomar och problem:
- Stress: djur i fångenskap har inte ihållande förhöjda stresshormoner, men underordnade hanar har en tendens till högre nivåer. Flera hanar i samma inhägnad är därför en riskfaktor.
- Gömslen: arten är förtäckt, så ge rikligt med gömslen.
- Parasiter: vilda djur kan ha kvalster av arten Geckobia naultina vid ögonkanten och en blodparasit som liknar Rickettsia. Kontrollera huden och ögonområdet.
- Förlorad svans: kan ske vid hantering eller slagsmål.
- Brist på UVB och kalk, vilket ger metabol skelettsjukdom.
Håll alltid ögonen på vikt och kroppsform. Djur med långt livsförlopp och långsam tillväxt kan tyna bort långsamt innan man märker det. Sök en veterinär med erfarenhet av reptiler om djuret går ner i vikt, inte äter, eller om huden och ögonen ser förändrade ut.
Fråga alltid dina kunniga bekanta
Guiden är ett bra ställe att börja på, men den kan inte ersätta erfarenhet. Djur är olika, och mycket av det viktigaste lär man sig av dem som har hållit arten i åratal. Prata med en uppfödare, en erfaren djurhållare eller en veterinär med kunskap om kräldjur och groddjur innan du skaffar djuret - och igen om något verkar fel.
Källor
- Hoplodactylus duvaucelii (Duméril & Bibron, 1836). The Reptile Database
- Hoplodactylus duvaucelii (Duméril & Bibron, 1836). GBIF
- Shelter aggregations, social behaviour, and seasonal plasma corticosterone levels in captive and wild Duvaucel's geckos, Hoplodactylus duvaucelii. Massey University (ph.d.-afhandling, Manuela Barry), 2010
- Duvaucel's gecko. Auckland Zoo
- Duvaucel's gecko. Wikipedia
- Guide to keeping New Zealand lizards in captivity. New Zealand Department of Conservation (Richard Gibson)
- Enclosures / Housing. New Zealand Herpetological Society