Homopholis fasciata
En kraftig, sammetsmjuk gecko från Östafrikas savanner med mörka band över ryggen och både häftlameller och klor på tårna. Den är mest aktiv på natten, gömmer sig i hål i stora träd och spelar död när den hotas. Skötseln är bara beskriven i grova drag.
Om arten
Homopholis fasciata är en kraftigt byggd gecko med ett kort, runt huvud och en lång, jämnt tjock svans som inte smalnar av mot änden. Huden är mjuk som sammet. Färgen går från grön över grå till brun, och över ryggen ligger ett mönster av mörka band eller vinklar. Svansen är ringad i grått och vitt. Under tårna sitter häftlameller, och tårna har samtidigt klor. På natten blir djuret ljusare. Vuxna djur blir omkring 9-11 cm inklusive svans.
Arten beskrevs 1890 av Boulenger under namnet Platypholis fasciata, med Mombasa i Kenya som typlokal. Artnamnet kommer från latinets fascia, band, och syftar på banden över ryggen. En östlig form, H. f. erlangeri, har beskrivits från floden Juba, men räknas i dag som synonym. I det vilda är arten vanlig både i städer och på landsbygden.
Geckon kan bita och hålla fast, men gör det sällan. Dess viktigaste försvar är att ligga alldeles stilla och spela död, och ett hotat djur kan ligga orörligt i två-tre dagar. Arten är sällsynt i fångenskap, och det finns bara få pålitliga uppgifter om långtidsskötsel, så mycket av skötseln nedan är en försiktig utgångspunkt. Livslängden i fångenskap är inte dokumenterad; 8-12 år är en uppskattning utifrån geckor av samma storlek.
Utbredning och livsmiljö
Homopholis fasciata lever i Östafrika: i södra Somalia, södra Etiopien (vid floden Juba), Kenya och Tanzania. Typlokalen är Mombasa vid den kenyanska kusten, och arten är också känd från norra Kenya.
Utbredningen är stor, och arten räknas inte som hotad. Fynd på kartan utanför området kan vara felregistreringar.
Naturlig utbredning: Etiopien, Kenya, Somalia och Tanzania. Prickarna är registrerade fynd från GBIF och kan omfatta djur i fångenskap och införda bestånd. Se arten på GBIF
Livsmiljö
Arten finns i savannbiom, både fuktiga och torra, där det växer stora träd. Den bor i hål och springor i stammarna och under lös bark och har hittats från havsnivå till minst 1.300 meters höjd. Den använder också hus, murar och trädgårdar, där den kan ses klättra på väggar.
Geckon är mest aktiv på natten, men visar sig också på dagen och gömmer sig i skuggan när solen står som högst. Savannklimatet har en tydlig regn- och torrtid. Konkreta mätningar av temperatur och fukt från livsmiljöerna är inte dokumenterade, så siffrorna i skötselavsnitten bygger på erfarenheter från fångenskap och inte på mätningar i det vilda.
Skötsel
Terrariet
Ett par kan klara sig i ett terrarium på omkring 50 × 25 × 30 cm, men ett högre terrarium är bättre, eftersom H. fasciata klättrar. Ett terrarium på 40 × 40 × 60 cm (längd × bredd × höjd) är därför ett bra minimum, och större är alltid bättre, särskilt om du håller fler än två djur.
Inred terrariet som en liten skog med många gömställen. Sneda korkplattor, korkrör och grenar med lös bark ger djuret hål att sitta i på dagen och platser att lägga ägg på, och stabila levande växter ger klättervägar och skugga. Ett omvänt fat till en blomkruka är ett bra gömställe vid botten. Det ska finnas gömställen både i den varma och den svala änden.
Använd ett bottensubstrat av sphagnum, torv och sand som kan hålla kvar lite fukt. Terrariet ska ha två ventilationsöppningar, så att luften kan cirkulera utan att det torkar ut helt.
Temperatur
På dagen ska temperaturen ligga på 24-28 °C, och det ska finnas en varmare plats på 28-32 °C, till exempel under en liten halogenlampa på 10-20 W eller över en värmematta. På natten får den sjunka 3-6 °C, till omkring 19-24 °C.
Håll alltid en gradient, så att djuret själv kan välja mellan varm och sval sida. Mät med en digital termometer i båda ändarna. För avel kan en sval period från sen höst till sen vinter hjälpa (se avel).
Luftfuktighet och vatten
Luftfuktigheten ska vara måttlig till hög, 60-80 %, med en gradient från ena änden av terrariet till den andra. Det löser man genom att ställa vattenskålen i den svala änden och spraya det området, så att den andra änden hålls lite torrare. Uppgifterna varierar från daglig sprayning till 2-3 gånger i veckan; låt hygrometern och substratet avgöra.
Ha en skål med friskt vatten framme, och rengör och fyll på den ett par gånger i veckan. Låt substratet torka upp lite mellan sprayningarna, så att det inte uppstår mögel.
Läs mer: Luftfuktighet, sprayning och ventilation
Ljus och UVB
Arten är aktiv i skymningen och på natten och kan ses i dagsljus, men gömmer sig i skuggan mitt på dagen. Använd vanligt växtljus på en timer, 12 timmar tänt och 12 timmar släckt. Säsongsvariationer i daglängd är inte nödvändiga, men kan hjälpa till att sätta igång parningen. Ett svagt nattljus gör det möjligt att se djuren på kvällen.
UVB är inte nödvändigt för arten, men kan användas. Välj i så fall ett svagt UVB-ljus och se till att det finns gott om skugga.
Utfodring
Huvudfodret är syrsor, kompletterade med kackerlackor, mjölmaskar och andra insekter i lämplig storlek, så att kosten blir varierad. Vaxmasklarver kan ges då och då. Insekterna ska kunna sväljas utan svårighet.
Pudra insekterna med kalk och vitaminer vid var annan utfodring. För mycket kalk får kalksäckarna på halsen att svullna, så var återhållsam om de blir tydligt uppsvällda. Vuxna djur matas 3-4 gånger i veckan och ungdjur oftare; justera efter djurets vikt och svans.
Läs mer: Foderdjur: hållning och avel Läs mer: Kalk, vitaminer och tillskott
Beteende och hantering
Homopholis fasciata kan bita och hålla fast, och den spelar död och blir ofta liggande orörlig när den är rädd, så ta inte upp den utan anledning. Ge nya djur tid att komma till rätta.
En hane kan hållas tillsammans med en hona, och grupper med en hane och två honor har också prövats. Det finns bara få erfarenheter av hur hanar beter sig mot varandra, så håll dem inte tillsammans, och dela djuren vid oro, bett eller förlorade svansar.
Avel
Könsmognad och könsbestämning
Hanarna har tydliga hemipenisutbuktningar vid svansroten och två porer strax framför kloaken, som honorna saknar. Ålder och vikt vid könsmognad är inte dokumenterade för arten. Vänta med att sätta en hona i avel tills hon är fullvuxen och i god kondition, eftersom hon förlorar mycket kalk vid äggläggningen.
Parning
Uppgifterna om avel är oeniga: den beskrivs både som okomplicerad och som svår. En sval period från sen höst till sen vinter eller tidig vår, då temperaturen sänks omkring 5 °C, främjar aveln. Förändringar i daglängden kan också hjälpa, men är inte nödvändiga. Äggläggning kan förekomma på vintern på norra halvklotet.
En hane kan hållas tillsammans med honan. Sätt djuren ihop i ett terrarium med många gömställen, och håll utkik efter bett och stress.
Äggläggning och kullar
Homopholis fasciata lägger två ägg åt gången, och det kan bli 4-5 läggningar under en avelsperiod. Äggen har hårt skal och läggs dolt under lös bark, i springor eller nergrävda på en lätt fuktig plats. Ge honan korkbark och grenar med lös bark och en låda med lätt fuktigt substrat, så att hon har en plats att lägga dem på.
Ge henne gott om kalk och insekter under hela säsongen, och kontrollera att hon inte tappar i vikt. Intervallet mellan läggningarna är inte dokumenterat.
Inkubation
Samla in äggen och lägg dem till exempel i ett flasklock med torr sand, som ställs i en behållare som är halvfull med fuktigt material. Äggen ska ha luftfuktighet, men inte stå i fukt. Ruva dem vid 26-29 °C. Under de förhållandena kläcks de efter omkring 60-80 dagar.
Om temperaturen påverkar könet är inte dokumenterat för arten. Håll temperaturen stabil.
Uppfödning av ungar
Ungarna inreds som de vuxna, bara i mindre skala: en liten faunalåda med fuktigt substrat, gömställen och grenar. Ge dem små insekter som små syrsor och hoppstjärtar pudrade med kalk, och spraya lådan regelbundet. Tillväxt och första utfodring är bara sparsamt beskrivna, så håll koll på vikten. Dela ungarna om någon biter eller blir hängande efter.
Hälsa och vanliga misstag
Det finns inga artspecifika uppgifter om sjukdomar hos Homopholis fasciata. Dessa allmänna risker för insektsätande geckor gäller också här:
- För lite kalk och D3-vitamin, särskilt hos honor i avel och ungdjur. Ge kalk på insekterna, men undvik överdosering, som får kalksäckarna på halsen att svullna.
- För hög temperatur, som ger stress och dålig aptit. Håll en tydlig gradient.
- Ständigt vått substrat och dålig luftcirkulation, som ger mögel och hudproblem.
- Hudrester på tår och svansspets vid dålig fukt under hudömsningen.
Håll koll på djurets vikt och svans. Sök veterinär med erfarenhet av reptiler om djuret tappar i vikt, inte äter på flera veckor eller verkar slött.
Fråga alltid dina kunniga bekanta
Guiden är ett bra ställe att börja på, men den kan inte ersätta erfarenhet. Djur är olika, och mycket av det viktigaste lär man sig av dem som har hållit arten i åratal. Prata med en uppfödare, en erfaren djurhållare eller en veterinär med kunskap om kräldjur och groddjur innan du skaffar djuret - och igen om något verkar fel.
Källor
- Homopholis fasciata (Boulenger, 1890). The Reptile Database
- Homopholis fasciata. Wikipedia, 2025
- Homopholis fasciata (Boulenger, 1890). GBIF
- Homopholis fasciata. Supreme Gecko