Paroedura stumpffi
En liten, brunbandad marklevande gecko från norra och nordvästra Madagaskar, som kommer fram på natten och bara lever av insekter. Paroedura stumpffi sköts i stort sett som sin kända släkting Paroedura picta och klarar sig vid vanlig rumstemperatur i ett litet terrarium.
Om arten
Paroedura stumpffi är en liten, nattaktiv gecko med en kraftig kropp, ett förhållandevis stort huvud och en tjock svans. Färgen är brun med ljusa och mörka tvärband över kroppen, och spridda knölfjäll ger huden ett ojämnt och knöligt utseende. Mönstret kamouflerar djuret väl bland löv och bark.
Arten beskrevs 1879 av Oskar Boettger under namnet Phyllodactylus stumpffi och har senare flyttats till släktet Paroedura. Artnamnet hedrar Anton Stumpff, en resenär och samlare som deltog i ett besök på ön Nosy Be, där det första exemplaret samlades in.
Som vuxen blir geckon omkring 10-13 cm inklusive svans. Hanarna känns lätt igen på de två tydliga knölarna vid svansroten, som honorna saknar. Arten rör sig mest på marken, men klättrar gärna lite på grenar, bark och kraftiga växter.
Det finns betydligt färre erfarenheter av P. stumpffi än av P. picta, och en del av skötseln bygger därför på den nära släktingen. Där siffrorna är lånade därifrån står det i texten. Det gäller även livslängden: den är inte dokumenterad för arten, och de 8-10 åren är lånade från P. picta.
Utbredning och livsmiljö
Paroedura stumpffi är endemisk för Madagaskar. Den finns i den norra delen av ön och på öarna Nosy Be, Nosy Komba och Nosy Mitsio utanför nordvästkusten. Typlokalen är Nosy Be.
Fynd och museiexemplar visar att arten också lever längre sydväst om längs nordvästkusten, bland annat kring Ampijoroa i Ankarafantsika och vid Balybukten. Två andra arter i släktet, P. karstophila och P. lohatsara, lever i samma område.
Naturlig utbredning: Madagaskar. Prickarna är registrerade fynd från GBIF och kan omfatta djur i fångenskap och införda bestånd. Se arten på GBIF
Livsmiljö
Paroedura stumpffi lever i skog i låglandet och är angiven från omkring 40 till 199 meter över havet. Utbredningen sträcker sig från fuktig skog i norr och på öarna till de torra lövfällande skogarna i nordväst. Arten är halvt marklevande: den håller sig mest på skogsbotten, i löv, mellan stenar och under nedfallet trä, men ses också lågt på stammar och grenar.
Norra och nordvästra Madagaskar har en tydlig regntid och torrperiod, och det är varmt hela året. Temperatur och fukt i artens egna livsmiljöer är inte dokumenterade. Förhållandena kan därför bara efterliknas grovt: en ljum skogsbotten med löv, gömställen och fuktigt substrat, där djuret kan gömma sig på dagen.
Skötsel
Terrariet
Ett par kan hållas i ett terrarium på 30 × 30 × 30 cm (längd × bredd × höjd). Ett större terrarium, till exempel 45 × 45 × 45 cm, som rekommenderas för två djur av P. picta, ger bättre plats för en varm och en sval sida. Arten rör sig mest på marken, så bottenytan är viktigare än höjden. Flera djur kräver ett större terrarium, och det får bara finnas en hane, eftersom hanar slåss. En hane kan hållas tillsammans med en eller flera honor.
Substratet kan vara en fuktig blandning med kokosfiber eller torvjord som grund, gärna som bioaktivt substrat med gråsuggor och levande växter. Lägg löv, korkbark och kraftiga grenar ovanpå, så att djuren kan klättra och sitta en bit över botten. Ge minst ett gömställe per djur och ett fuktigt gömställe där djuret kan ömsa skinn.
Undvik sand, grus och majskolvsgranulat som substrat, eftersom de är svåra att hålla rena och kan ge förstoppning om djuret sväljer något tillsammans med bytet. Terrariet ska vara så väl ventilerat att vattendroppar på rutorna har torkat upp nästa dag.
Temperatur
Paroedura stumpffi trivs vid 22-26 °C på dagen. Ett litet område kan värmas upp till 28-30 °C med en värmematta eller en svag halogenlampa styrd av termostat, så att djuret själv kan välja. Nattemperaturen är inte dokumenterad för arten; ett fall till 20-24 °C motsvarar vanlig rumstemperatur och är en rimlig utgångspunkt. På natten ska terrariet vara mörkt.
Använd en värmematta hellre än en värmesten och placera den så att djuret inte ligger direkt på en het yta, som kan ge brännskador. Mät temperaturen på både den varma och den svala sidan med digitala termometrar. Ligger rummet över 28 °C under längre tid bör terrariet flyttas till en svalare plats, och det får aldrig stå i direkt solljus.
Luftfuktighet och vatten
Luftfuktigheten ska ligga omkring 50-60 %. Spraya terrariet 3-4 gånger i veckan så att substratet hålls fuktigt och djuren kan dricka droppar från löv och inredning. Vattnet på rutorna ska ha torkat upp nästa dag; annars är ventilationen för dålig.
Sätt en låg skål med friskt vatten i terrariet och byt vattnet regelbundet. Ett fuktigt gömställe med lätt fuktad sphagnum eller kokosfiber hjälper vid hudömsning och används också som äggläggningsplats. En hygrometer visar om luftfuktigheten håller sig stabil.
Läs mer: Luftfuktighet, sprayning och ventilation
Ljus och UVB
Arten är nattaktiv och behöver ingen särskild belysning. Ett vanligt dygn med 10-12 timmars ljus räcker, och på natten ska det vara mörkt. UVB är inte nödvändigt. En svag UVB-källa över en liten del av terrariet kan användas om det finns gott om skugga och gömställen, men effekten är inte undersökt hos just den här arten.
Undvik starka spotlampor och färgat nattljus, som stör dygnsrytmen.
Utfodring
Paroedura stumpffi lever enbart av insekter och tar varken frukt eller färdigfoder. Basfödan är syrsor och dubiakackerlackor, medan mjölmaskar och vaxmott-larver kan ges då och då som godbit. Bytet får högst vara lika långt som avståndet mellan djurets ögon. Nykläckta ungar får små syrsor på omkring 3 mm, och vuxna djur kan ta foderdjur på 6-10 mm.
Pudra foderdjuren med kalk och ett vitamin- och mineraltillskott och ge dem näringsrik föda ett dygn före utfodringen. Hos den nära släktingen P. picta är kalkbrist en känd risk, särskilt hos honor och ungar, och det gäller sannolikt även här. Vuxna djur får ett par foderdjur varannan dag, ungar en liten portion varje dag. Anpassa mängden efter kroppsformen: svansen ska vara tjock, men inte kulrund.
Läs mer: Foderdjur: hållning och avel Läs mer: Kalk, vitaminer och tillskott
Beteende och hantering
Arten är lugn och inte aggressiv mot människor, men den är liten och blir lätt stressad. Hantera den sällan och kortvarigt, helst lågt över en mjuk yta, så att ett fall inte gör skada. Låt den gå fritt från hand till hand i stället för att hålla fast den, och ta aldrig tag i svansen, som kan kastas av.
Hanar får inte hållas tillsammans, eftersom de är revirhävdande. Ett par eller en hane med flera honor fungerar om det finns plats och många gömställen. På dagen sover djuren under bark eller i gömställen, och när de vänjer sig vid rutinen syns de ofta framme vid kvällsutfodringen.
Avel
Könsmognad och könsbestämning
Hanarna har tydliga knölar vid svansroten, som honorna inte har, så könet kan bestämmas utan hjälpmedel när knölarna har kommit fram. Könsmognaden är inte dokumenterad för P. stumpffi. Hos den nära släktingen P. picta är djuren könsmogna vid omkring 9-12 månader, och det är sannolikt en rimlig riktlinje även här. Honor bör dock inte sättas i avel förrän de är fullvuxna och i god kondition.
Parning
Om parningen hos P. stumpffi vet man bara lite. Hos P. picta kan parning ske hela året utan vinterperiod. Sätt en hane tillsammans med en eller två honor. Hanen kan bita sig fast i honans nacke under parningen och ge små skrapsår, så håll koll på djuren de första nätterna och ta ut hanen om en hona skadas eller tappar vikt.
Hos P. picta rekommenderas det att ge honorna ett par månaders paus från hanen varje år, så att de kan bygga upp kalkreserver och vikt igen.
Äggläggning och kullar
Honan gräver ner två ägg åt gången i substratet under våren och sommaren. Antalet läggningar per år är inte dokumenterat. Äggen är små och har ett hårt, men ömtåligt skal. Ge honan ett fuktigt äggläggningsgömställe, till exempel en liten plastlåda med hål i sidan och fuktig kokosjord eller sphagnum, och kontrollera det regelbundet.
Håll koll på honans form och vikt och ge gott om kalk och föda under hela säsongen, eftersom äggläggningen tär på kalkreserverna.
Inkubation
Äggen kan försiktigt lyftas upp med en sked och läggas i en liten låda med fuktig vermikulit eller perlit. Vänd dem inte och behandla dem varsamt, eftersom skalet är ömtåligt.
Vid 26-29 °C kläcks äggen efter omkring 60-80 dagar. Kläckningstiden beror på temperaturen och är kortast i den varma änden. Ägg som faller ihop eller blir möglade är som regel obefruktade eller döda.
Uppfödning av ungar
Nykläckta ungar hålls bäst i ett litet terrarium eller en plastlåda med fuktigt substrat, ett par gömställen och en låg vattenskål. Spraya dagligen och håll dem ljumt, men inte varmt. De första dagarna lever de på äggulereserven; därefter får de de minsta syrsorna pudrade med kalk.
Håll ungarna var för sig eller i små grupper av samma storlek och dela dem om någon blir biten eller trängs undan från fodret. Utfodra dagligen och väg ungarna regelbundet för att följa tillväxten.
Hälsa och vanliga misstag
Arten är härdig, men liksom andra marklevande geckor kan den få problem om skötseln är fel. De typiska felen är:
- Brist på kalk och D3-vitamin, särskilt hos honor i avel och hos ungar. Det ger mjuka käkar, krokiga lemmar och darrningar.
- Förstoppning efter att ha svalt sand eller grus. Använd ett fuktigt substrat av kokosfiber eller torvjord.
- Skinnrester som sitter fast på tår och svansspets när luften är för torr. Ge ett fuktigt gömställe.
- Brännskador från värmestenar eller värmemattor som djuret ligger direkt på.
- Bortkastad svans efter felaktig hantering. Svansen växer ut igen, men ofta med en annan form.
Ett friskt djur har klara ögon, en tjock svans och äter regelbundet. Sök veterinär med erfarenhet av kräldjur om geckon tappar vikt, inte äter på flera veckor eller ser slö ut.
Fråga alltid dina kunniga bekanta
Guiden är ett bra ställe att börja på, men den kan inte ersätta erfarenhet. Djur är olika, och mycket av det viktigaste lär man sig av dem som har hållit arten i åratal. Prata med en uppfödare, en erfaren djurhållare eller en veterinär med kunskap om kräldjur och groddjur innan du skaffar djuret - och igen om något verkar fel.
Källor
- Paroedura stumpffi (Boettger, 1879). The Reptile Database
- Paroedura stumpffi (Boettger, 1879). GBIF
- Paroedura stumpffi. Wikipedia
- Stumpff's Ground Gecko - Paroedura stumpffi Care Sheet. Josh's Frogs
- How to Care For The Madagascar Ground Gecko. Reptiles Magazine, 2014
- Captive Care and Husbandry of Madagascar Ground Geckos. Exotic Keeper