herpy
Geckor

Cyrtodactylus peguensis

En nattaktiv gecko från Myanmar, Thailand och Västmalaysia, känd från skogarna vid Pegu. Det finns bara få tillförlitliga skötseluppgifter om arten, så vägledningen bygger på erfarenheter av andra arter i släktet och är en försiktig utgångspunkt.

Engelska: Pegu bent-toed gecko Familj: Gekkonidae Tidigare namn: Gymnodactylus peguensis Publicerad

Faktablad (1 sida) Hela guiden (PDF)

Om arten

Cyrtodactylus peguensis är en medelstor, slank gecko i släktet Cyrtodactylus. Släktnamnet betyder "krokigt finger" och syftar på de lätt böjda tårna. Arten beskrevs 1893 av George Albert Boulenger utifrån djur som samlats in vid Palon i Pegu-regionen i södra Myanmar, och det vetenskapliga namnet syftar på den platsen. Den hette ursprungligen Gymnodactylus peguensis.

Den största registrerade längden från nos till kloak är 70 mm, så vuxna djur blir omkring 7 cm utan svans. Den sammanlagda längden med svans är inte dokumenterad. Arten skiljs från andra arter i samma grupp på en kombination av fjällantal, bland annat antalet porer hos hanarna, och inte på färgen enbart, så ett djur bör bestämmas av någon som kan släktet.

Taxonomin har varit i rörelse. En tidigare underart, C. peguensis zebraicus, är sedan 2018 en egen art, Cyrtodactylus zebraicus, och den är inte nära släkt med C. peguensis. Äldre uppgifter om hållning och avel använder ofta det gamla namnet, så de kan handla om den ena eller den andra arten. Djur från södra Thailand räknas ibland till C. zebraicus och inte till C. peguensis.

Temperament, färgvarianter och livslängd är inte dokumenterade för arten, och de 8-10 åren i faktarutan är en uppskattning. Släktet har rykte om sig att vara skyggt och snabbt, och det är klokt att räkna med detsamma här.

Utbredning och livsmiljö

Cyrtodactylus peguensis är angiven från Myanmar (Pegu-regionen och Tenasserim), Thailand och Västmalaysia. Typlokalen är Palon i Pegu-regionen. Arten har också nämnts från Indien, men det anses vara ett fel.

Utbredningen i Thailand och på Malackahalvön är oklar, eftersom södra bestånd tidigare har räknats till underarten zebraicus, som nu är en egen art. Fynd av djur i fångenskap eller felbestämda djur kan förekomma på kartan.

Naturlig utbredning: Myanmar (Burma), Thailand och Malaysia. Prickarna är registrerade fynd från GBIF och kan omfatta djur i fångenskap och införda bestånd. Se arten på GBIF

Livsmiljö

Det finns ingen detaljerad beskrivning av Cyrtodactylus peguensis i naturen. Arten anses vara en skogslevande gecko, och släktingar på Malackahalvön lever i låglandsskog vid vattendrag och i sumpskog.

Klimatet i utbredningsområdet är tropiskt med en tydlig regntid och torrtid, men de exakta temperaturerna och höjderna är inte dokumenterade för arten. Som arbetsantagande bör terrariet därför ha en fuktig, skogsliknande inredning med möjlighet att välja mellan fuktiga och något torrare platser. Biotopen i faktarutan är en uppskattning.

Skötsel

Terrariet

Uppgifterna här är lånade från besläktade arter i släktet Cyrtodactylus och från de allmänna kraven för nattaktiva, klättrande geckor från fuktiga trakter, inte från C. peguensis själv. De allmänna kraven säger minst 6 × 6 × 8 gånger kroppslängden (nos-kloak) för ett par, vilket för en art på 7 cm ger omkring 40 × 40 × 55 cm. Ett enskilt vuxet djur bör dock ha minst 60 × 40 × 60 cm (längd × bredd × höjd), och ett par något mer. Större är bättre, eftersom arten är aktiv och jagar på natten.

Inred med en fuktig botten av kokosfibrer eller torv, områden med sphagnum, grenar, korkbark och växter, så att djuret både kan gå på marken och klättra lågt. Ge alltid minst två gömslen, ett vid botten och ett högre upp, eftersom arter i släktet behöver känna sig trygga. Små hål i sidorna ger ventilation utan att torka ut botten helt. Arten har känslig hud, så undvik vassa föremål och trånga springor där den kan fastna.

Temperatur

Det finns inga dokumenterade temperaturer för Cyrtodactylus peguensis. Besläktade arter från fuktig skog hålls vid rumstemperatur från något över 20 °C till omkring 26 °C med en svalare natt, och det används här som utgångspunkt: 23-27 °C på dagen och 20-23 °C på natten.

Det finns inget dokumenterat behov av en varm solplats, och arten är inte känd för att sola sig. En svag värmematta på sidan kan hjälpa om rummet är kallt, men styr den alltid med en termostat. Håll ett öga på djuret: gömmer det sig konstant eller vägrar det äta kan temperaturen vara fel. Mät både högst upp och längst ner.

Läs mer: Värme och temperatur

Luftfuktighet och vatten

Arten är sannolikt beroende av hög luftfuktighet, men siffrorna är lånade från släktingar. C. irianjayaensis hålls vid 70-100 % och C. elok vid 70-85 %. Som utgångspunkt för C. peguensis siktar man på 60-90 %, med de högsta värdena på natten.

Spraya terrariet minst en gång dagligen och låt ytan torka något emellan, så att det inte uppstår mögel. Ha ett lager av ständigt fuktigt substrat, till exempel sphagnum, där djuret kan söka sig in. Ställ in en låg skål med friskt vatten, som byts dagligen. Vissa arter i släktet ligger i vattnet, så skålen bör vara så stor att djuret kan sitta i den. Om C. peguensis gör det är inte dokumenterat.

Läs mer: Luftfuktighet, sprayning och ventilation

Ljus och UVB

Det finns ingen dokumenterad kunskap om hur mycket ljus Cyrtodactylus peguensis kräver. Arten är nattaktiv, och besläktade arter klarar sig med svag belysning. Ett svagt UVB-ljus anses nyttigt men inte nödvändigt, och UVB är därför satt som valfritt.

Erbjuder du UVB, välj en svag källa avsedd för skuggdjur och placera den så att en del av terrariet alltid ligger i skugga och djuret kan dra sig tillbaka. Låt ljuset följa en fast dygnsrytm med omkring 12 timmars ljus och se till att det är helt mörkt på natten. Skarpa spotlampor ska undvikas.

Läs mer: Ljus och UVB

Utfodring

Arten är insektsätare. Uppgifterna om foder är lånade från släktingar och är inte dokumenterade för Cyrtodactylus peguensis. Ge syrsor, dubiakackerlackor och liknande insekter som är mindre än avståndet mellan djurets ögon. Stora arter i släktet tar också större byten, men det är inte relevant för en art på omkring 7 cm.

En utgångspunkt är att mata vuxna djur omkring tre gånger i veckan och ungar oftare. Pudra foderdjuren med kalk, varannan gång med kalk med D3-vitamin, och oftare för honor som lägger ägg. Mata på kvällen när djuret är aktivt och ta bort döda insekter. Sprid gärna ut fodret, så att djuret får jaga.

Läs mer: Foderdjur: hållning och avel Läs mer: Kalk, vitaminer och tillskott

Beteende och hantering

Släktet har rykte om sig att vara skyggt, snabbt och ha tunn, känslig hud som lätt spricker. Grips den kan den bita. Hantering avråds därför, och ett djur ska alltid få tid att vänja sig efter en flytt. Om du måste ta upp det, låt det krypa från hand till hand och undvik att klämma.

Arter i släktet är ofta territoriella, och C. peguensis hålls därför bäst enskilt. Ett par kan provas om terrariet är stort och har många gömslen, men inte alla par passar ihop, och djuren ska skiljas genast vid tecken på oro. Håll aldrig två hanar ihop. Hur just C. peguensis beter sig tillsammans är inte dokumenterat.

Avel

Könsmognad och könsbestämning

Könsskillnaderna hos Cyrtodactylus peguensis är inte beskrivna i detalj. Hanarna har 8 porer framför kloaken och 17-19 porer på låren, så de kan kännas igen på dem med ett förstoringsglas. Hos honorna saknas porerna eller är svagt utvecklade.

Könsmognad och vikt är inte dokumenterade för arten. Som tumregel för geckor av den här storleken bör djuren vara minst 18 månader innan de sätts ihop, och honan ska vara i gott hull.

Parning

Det finns få erfarenheter av avel av arten i fångenskap, och säsong och vilopaus är inte dokumenterade. Besläktade arter har fötts upp vid rumstemperatur året runt utan en tydlig vinterpaus.

Sätt in hanen i honans terrarium och följ djuren de första dagarna. Skilj dem vid bett, jakt eller en hona som gömmer sig hela tiden. Många par är inte förenliga, och ett par som inte vill ska inte tvingas.

Äggläggning och kullar

Arten är äggläggande. Kullstorleken är inte dokumenterad, men arter i släktet lägger nästan alltid 1-2 ägg, och det är siffran i faktarutan. Honan lägger sannolikt äggen skyddade i substratet under ett gömställe.

Ge en äggläggningslåda med fuktig sphagnum eller kokosfibrer. Intervallet mellan kullarna är inte dokumenterat. Honan förbrukar mycket kalk, så erbjud kalkpudrade insekter och eventuellt små bitar av sepiaskal, och avbryt aveln om hon tappar vikt.

Inkubation

Flytta äggen försiktigt utan att vända dem till en liten låda med lätt fuktigt substrat, till exempel vermikulit eller perlit, och lägg dem halvt ner. Kläckningstemperaturen är inte dokumenterad för arten. De 22-25 °C i faktarutan är en uppskattning som motsvarar den svala rumstemperatur som släktingarna hålls vid, och det är klokt att hålla sig under omkring 26 °C.

Kläckningstiden är heller inte dokumenterad. De 90-150 dagarna i faktarutan är en uppskattning, och kläckningen kan ta flera månader. Var därför tålmodig och släng inte ägg som ser friska ut.

Uppfödning av ungar

Det finns inga dokumenterade erfarenheter av uppfödning av ungar av Cyrtodactylus peguensis. Ungarna kan sannolikt hållas som de vuxna i en mindre version av uppställningen.

Flytta dem till en liten låda med hushållspapper eller fuktig sphagnum och gömslen, och spraya dagligen. Ge små, kalkpudrade insekter, som hoppstjärtar, bananflugor och små syrsor, så snart djuren äter. Håll ungarna åtskilda om de visar tecken på territoriellt beteende och väg dem regelbundet.

Hälsa och vanliga misstag

Det finns ingen artspecifik kunskap om sjukdomar hos Cyrtodactylus peguensis. Typiska problem hos arter i släktet och andra geckor i fångenskap är:

  • Torr luft och torr botten, som ger hudproblem och hudrester på tårna. Se till att det finns fuktiga platser och spraya dagligen.
  • Kalkbrist, särskilt hos äggläggande honor. Pudra fodret och erbjud kalk.
  • Parasiter hos vildfångade djur. Ett träckprov hos en veterinär med erfarenhet av reptiler är en bra idé.
  • Stress vid hantering och för få gömslen, som ger vägrad föda och viktnedgång.
  • Sår efter slagsmål, om djuren hålls ihop.

Sök veterinär om djuret tappar i vikt, inte äter på flera veckor eller verkar slött.

Läs mer: Köp av djur: uppfödda djur, vildfångst och transport

Fråga alltid dina kunniga bekanta

Guiden är ett bra ställe att börja på, men den kan inte ersätta erfarenhet. Djur är olika, och mycket av det viktigaste lär man sig av dem som har hållit arten i åratal. Prata med en uppfödare, en erfaren djurhållare eller en veterinär med kunskap om kräldjur och groddjur innan du skaffar djuret - och igen om något verkar fel.

Källor

  1. Cyrtodactylus peguensis (Boulenger, 1893). The Reptile Database
  2. Cyrtodactylus peguensis (Boulenger, 1893). GBIF
  3. Cyrtodactylus peguensis. Wikipedia
  4. Sticking to the Outside of the Box: Four Oddball Gecko Species. Gecko Time
  5. Peninsular Bent-toed Gecko - Cyrtodactylus semenanjungensis. Ecology Asia
  6. Mindestanforderungen an die Haltung von Reptilien (Sachverständigengruppe tierschutzgerechte Haltung von Terrarientieren, 10.01.1997). Bundesministerium für Ernährung, Landwirtschaft und Forsten (gengivet af Berlins senatsforvaltning), 1997
Hittade du ett fel? Föreslå en rättelse

Skriv vad som är fel och vad det borde stå. Vi läser alla förslag och rättar när vi har kontrollerat dem.